För exakt ett år sedan satt jag och Sabina i den lilla ringen av människor utanför "Kollégium" och tittade på när Alex (min älskade lilla bög, Alex) betedde sig så bögigt som vi aldrig någonsin sett en människa bete sig förut. Första gångne jag träffade Mike och Dean, och jag kommer ihåg att jag inte alls var intresserad av någonting just då, med allt som hänt månaderna innan.
Men det ögonblicket, där i ringen, det är nog det starkaste minne jag har. Och jag saknar Debrecen mer än jag saknat någon plats på jorden förut. Det gör lite ont i mig att jag inte är där i år, men jag åker ju till Japan i morgon (!!!). Fast nästa år. Då vill jag verkligen åka tillbaka till Debrecen. Jag vet inte om jag har möjlighet ännu, eller råd, men jag skulle verkligen vilja åka dit.
Bilden jag har lagt upp är från ett av rummen på kollegiet vi bodde på. Och det gör ont att titta på den bilden, för jag vet vad som finns utanför kanterna.
