Welcome to hell?

Alltsa, jag maste vara en av de fa som verkligen HATAR London. Visst, utelivet ar bra. Skolan ar bra (inte for att jag har nagot att jamfora med...) och det mesta folket ar bra (aven om jag inte riktigt har nagra manniskor som jag kallar for riktiga "vanner", forutom Mike och Romford-Crew. Inga vanner som jag har "hittat sjalv", dvs.)

Men alltsa London som stad!? HUR STAR NI UT?! Det ar rent ut sagt ett mindre helvete att ta sig overhuvudtaget nagonstans i den har forbannade javla stress-staden. Det ar trangsel och knuffar, arga blickar och sura miner, tunnelbanor och bussresor, stress och angest och lite mer stress. Jag har bara varit har i nagra manader, och jag sager bara en sak: London maste vara helvetet pa jorden, jag har aldrig haft problem med storstader forut, men nu... Det ar inte som i lilla Vassan dar man lallar ner pa stan pa 10 minuter och gar in pa HM eller Gina och sedan har man sin stass for kvallen. Det ar verkligen en mission att inforskaffa simpla nodvandigheter har. Jag skulle hitta ett par helt vanliga svarta leggings idag, och det tog mig 1 och en halv timme, 3 armbagar i ansiktet och £3.20 i resekostnader for att fa tag pa simpla, svarta, tjockare leggings. FY FAN FOR LONDON sager jag bara. Javla skitstad, nu blir det sussa kudden for att tjacka leggings tog all min energi for idag.

Adjo.