Detta har blivit en neggo-blogg. Fy fan.

Hej hej!

Current status: Senaste veckorna har jag sprungit 5 km, 2 ganger om dagen, en gang pa morgonen, en gang pa kvallen. Plus lite styrka etc. Varfor? Vi ska ta "nakenbilder" med LaCrosse laget for en kalender, alla pengar gar till charity (och nar jag sager "naken" bilder sa menar jag typ underkladersnaken.) Sa det sporrade igang mina kroppskomplex igen, och jag tog tag i saken och borjade trana.

Failar dessutom i plugget (och nar jag sager "failar" sa menar jag att jag far a second, och inte en first som jag har varit van vid hela mitt liv. Alltsa, VG istallet for MVG, B istallet for A etc etc. You get my point.)

Kanner mig allmant vardelos och irriterad. Hela tiden. Konstant. Jag gor inget annat an att plugga och trana. Jag far ANGEST om jag inte pluggar eller tranar. Ra angest. Kan inte sova.

Naval. Snart ar det jul. God Jul.

Thoughts of today

Welcome to hell?

Alltsa, jag maste vara en av de fa som verkligen HATAR London. Visst, utelivet ar bra. Skolan ar bra (inte for att jag har nagot att jamfora med...) och det mesta folket ar bra (aven om jag inte riktigt har nagra manniskor som jag kallar for riktiga "vanner", forutom Mike och Romford-Crew. Inga vanner som jag har "hittat sjalv", dvs.)

Men alltsa London som stad!? HUR STAR NI UT?! Det ar rent ut sagt ett mindre helvete att ta sig overhuvudtaget nagonstans i den har forbannade javla stress-staden. Det ar trangsel och knuffar, arga blickar och sura miner, tunnelbanor och bussresor, stress och angest och lite mer stress. Jag har bara varit har i nagra manader, och jag sager bara en sak: London maste vara helvetet pa jorden, jag har aldrig haft problem med storstader forut, men nu... Det ar inte som i lilla Vassan dar man lallar ner pa stan pa 10 minuter och gar in pa HM eller Gina och sedan har man sin stass for kvallen. Det ar verkligen en mission att inforskaffa simpla nodvandigheter har. Jag skulle hitta ett par helt vanliga svarta leggings idag, och det tog mig 1 och en halv timme, 3 armbagar i ansiktet och £3.20 i resekostnader for att fa tag pa simpla, svarta, tjockare leggings. FY FAN FOR LONDON sager jag bara. Javla skitstad, nu blir det sussa kudden for att tjacka leggings tog all min energi for idag.

Adjo.

Thanks

Although I don't have much to cheer for here, at least I have Mike who's not only my boyfriend, but also my best friend who I can talk to about anything without feeling shame.

Thanks for helping me when I stumble, baby.

Today...

Dagen har spenderats med att sova. Jag gick upp for min 9 o'clock lecture, och jag ar ater igen uppe for min 1 o'cklock seminar. Efter det ska jag till biblioteket en snabb svang och lamna och hamta bocker, sedan tillbaka till sangen fram tills halv 6 da jag maste borja rora mig mot LaCrossen. Hemma vid 10, da ater sang.

Ibland orkar man helt enkelt inte.

Bah

Tankte skriva hur England har fatt mig till att bli bulimisk utan sjalvrensningsbiten, men jag tror jag skippar den sorjan... Summan av det hela var i alla fall att jag maste ta mig i kragen och trana :)

Nu har jag en lecture, sen sak jag farga haret pa Toni&Guy, de ni.